Utvecklingsneurotoxicitet

Neuro- och luktlemhinneoxicitet samt intranasal tillförsel av läkemedel (Eva Brittebo)

Exponering för miljöföroreningar under tidig utveckling har föreslagits som en potentiell riskfaktor för sporadiska former av neurodegenerativ sjukdom. Vi har visat att ett cyanobakteriellt neurotoxin BMAA (Beta-N-metylamino-L-alanin) kan inducera långvariga degenerativa förändringar i hippocampus efter neonatal exponering. Kognitiva förändringar samt progressiva neurodegenerativa förändringar som intracellulär fibrillbildning, förkalkning och en ökning av chaperoner och filamentproteiner observerades i hippocampus hos vuxna djur.

Vi har också identifierat några ämnen som är mycket toxiska för den olfaktoriska luktslemhinnan (t ex herbiciderna klortiamid och dess huvudmetabolit dikobenil samt 2,6-diklorfenylmetylsulfon). Dessa ämnen ger upphov till omfattande celldöd i den olfaktoriska nässlemhinnan och permanenta degenerativa förändringar i olfaktoriska regionen efter en metabolisk bioaktivering till reaktiva intermediärer. Det blir också en aktivering av stressproteiner och kaspaser i den olfaktoriska slemhinnan. Dessutom har vi visat att en -metabolism-beroende bioaktivering av läkemedlet metimazol kan framkalla en omfattande men reversibel toxicitet i lukt slemhinna samt sekundära förändringar i den olfaktorisk delen av hjärnan.

Slutligen har vi visat att intranasal tillförsel av nya cellbaserade terapeutiska medel såsom T-regulatoriska (Treg) celler och humana mesenkymala stromceller signifikant minskar pågående inflammation och reducerar sjukdomssymptom i en experimentell autoimmun encefalomyelit (EAE) modell för multipel skleros.